give me your lips and with one kiss we begin.

jag skulle inte ha hållt på och tänkt på det där en massa förut.
för det leder sällan till något bra. och detta ledde bara till att jag
blev medveten om att jag är det som jag har försökt undvika att bli.
jag undrar om jag hade klarat mig bättre utan att inse det,
för just nu är jag livrädd.
att vara possitiv hjälper inte sådär jättemycket denna gången.
och jag vet verkligen inte vad jag ska göra?
jag försökte komma på saker som kunde visa motsatsen,
men då kom jag bara på saker som bevisade det jag var mest
rädd för istället.

jag känner mig så oerhört patetisk och jobbig.

förlåt för att det låter som om jag skriver halvt i koder eller något
sånt, men jag var bara tvungen att skriva av mig någonstans.
för att berätta är jag ju för feg för.

are you afraid of being alone, 'cause i am. i'm lost without you.