äntligen har jag hittat mitt usb-minne! jag hade letat igenom lägenheten
säkert fem gånger, mina två väskor säkert tio gånger och började bli knäpp
eftersom jag aldrig hittade det. jag började tro att jag hade tappat det på tåget
eller att det hade ramlat ur väskan ute när jag hade tagit upp vantarna eller
något sånt. och eftersom jag har så mycket viktiga skolsaker på det minnet så
började jag få lite småpanik, vissa saker är ju uppgifter som ska lämnas in,
som examinationsuppgiften imorgon t.ex. men så kom jag på att det kunde vara
på förskolan, för jag hade använt det sista dagen jag var där. så jag gick dit
förut, men hittade det inte där heller först. men precis när jag skulle gå så kom
jag på att det kunde ligga där jag och dom andra brukade lägga mobiler och nycklar,
och som tur var så låg det ju där! så nu kan jag äntligen sluta leta.

det var kul att få träffa barnen igen, och när jag kom dit så var dom ute och
jag blev så himla glad när barnen på min avdelning ropade hej fröken.
jag älskar att vara en fröken, det är världens bästa jobb! jag stannade en stund
och pratade med barnen innan jag gick hem igen.
"fröken, när kommer du tillbaka?".
- snart som tur är!