Varför var du också tvungen att bli sjuk?! Nu är Casper, min Cappe, också borta.

Och jag saknar dig redan så mycket att jag gråter bara av att tänka på dig.


Jag visste att han var sjuk, men att de inte visste vad som var fel så att de skulle till
veterinären med honom. Det sista jag hörde var att det kunde vara något med njurarna
och diabetes. När vi kom hem förut så ringde mamma och berättade att han fick somna
in klockan 17:00 idag. Det var diabetes och något med njurarna, han hade börjat magra
trots att han åt, han fick eksem som gjorde att han kliade sig blodig och det han drack
rann bara rakt igenom. Det hade inte varit rätt mot honom att hålla honom kvar när han
mådde såhär dåligt. Det skulle inte vara rätt att låta våran Cappe lida.

Jag är glad att mamma ringde efteråt och inte innan. Om jag hade vetat exakta tiden
när han skulle somna in så hade jag inte klarat av att vara på förskolan utan bara varit
hemma och varit ledsen.

Allt gick så fort, vi var där i oktober och då märkte vi ingenting. Farmor och farfar hade
varit hemma hos mamma och pappa idag och de hade inte känt igen honom. Och han hade
bara legat kvar på mattan vid altandörren  när de kom, han som alltid sprang till dem så fort
han fick syn på dem. Jag är glad att det inte är mitt sista minne av Casper, utan att mitt sista 
minne av honom är att han är pigg och glad, som han alltid har varit. Min älskade Cappe ♥

Även fast du var sjuk och det här var det rätta att göra så gör det ändå ont, jag saknar
och älskar dig ♥ Mattes tjockis!



Många tycker säkert att min reaktion är töntig och konstig. Men mina djur har alltid betytt
massor för mig, och de kommer alltid göra det. De har alltid varit mer än "bara ett husdjur".