Vi har varit hemma en stund nu, stannade i Skövde påvägen hem och åt. Nu sitter jag i soffan med handen i högläge och en kopp kaffe och kollar på tv, Robin är iväg och tränar.  Resten av dagen kommer spenderas i soffan. 

Personalen på dagkirurgen var toppen! De tog verkligen hänsyn till att jag var rädd och nervös. Fick lugnande och ett bedövningsplåster på handleden efter en stund. Sen fick jag vänta ett tag (45 minuter kanske) innan jag fick komma in till operationssalen. Det var fyra stycken därinne och de var också toppen. Jag började gråta när jag la mig på sängen och de frågade hur det kändes, varför vet jag inte. Men de pratade om mitt jobb och frågade lite om det och då lugnade jag ner mig lite. Men så fick jag den där förbannade bedövningssprutan, och JÄVLAR vad ont det gjorde! Det kändes som han grävde runt i handen på mig, fast han säkert var jätteförsiktig och bara stack den långt in så den skulle bedöva där det behövdes. Men då fick jag panik och började storgråta igen. Kunde knappt ta djupa andetag. Men hon som satt hos mig lyckades lugna ner mig igen. Helt plötsligt pratade vi om Melodifestivalen och Morden i Midsomer och hon berättade vad som händer efter operationen. Tummen upp för henne! Helt plötsligt så säger läkaren att han ska sy ihop såret. När jag skrattade pågrund av något de sa så sa de "härligt att få se dig le". Och sköterskorna på avdelningen sa att jag hade varit duktig och att jag skulle vara stolt över mig själv. Skönt att få höra det och inte något som gjorde att jag kände mig dum över att jag reagerade som jag gjorde. Jag kan ju inte hjälpa det. När jag fick komma ut till avdelningen igen så fick jag fika och mitt läkarintyg och lite andra papper och sen fick jag åka hem vid 11:30 ungefär. Skönt att jag inte behövde stanna så länge. Nu har bedövningen släppt så det gör ganska ont. Men det släpper nog snart, har tagit smärtstillande också.

Nu blir det en sjukskrivning i 4 veckor och om 2 veckor ska jag ta bort stygnen.