Vecka 25
Jag börjar nästan bli lite stressad över hur fort veckorna går nu. Jag hinner knappt njuta av en vecka innan vi går in i en ny. Men vi längtar så mycket efter vår lilla bebis nu så jag ska egentligen inte klaga. Det känns så overkligt att jag redan är i vecka 25. Det känns fortfarande overkligt att jag ens är gravid.
Det har som tur var inte blivit värre med illamåendet, däremot med tröttheten. Men jag ska till barnmorskan den 20/4 så ska prata med henne om järntabletter. På senaste blodprovet så såg järnvärdet bra ut. Men jag ska fråga om det finns några receptfria som är bra. Jag blir galen på ryggvärken och foglossningen, jag börjar tro att det inte kommer bli bättre. Det spänner på rätt bra i magen nu, bebisen växer så det knakar. Igår när jag var ute och gick så kom det en sammandragning som var starkare än någon jag har haft innan, men den gick över ganska snabbt. Och när jag cyklar till jobbet så kan det börja spänna och krampa, så får kanske börja gå igen. Jag antar att jag måste lyssna på kroppen, är lite dålig på det. Chefen tyckte att jag skulle sjukskriva mig själv en vecka om det blir för tugnt och bara vila. Det tar emot att vara hemma från jobbet men jag får sluta vara så envis. Jag har ju inte bara mig själv att tänka på.
Från och med den här veckan så måste jag börja hålla koll på sparkar och rörelser men det kommer inte bli så svårt med den här vilden. Det är ju inte så att jag måste känna efter för att känna något.
Jag vet inte om jag inbillar mig men jag får för mig att bebisen reagerar mer på Robin. Jag tycker att det känns som att han/hon sparkar mer när Robin kommer och sätter/lägger sig bredvid mig och börjar prata. En gång när han la sig när jag hade hunnit somna så vaknade jag av sparkarna som kom när han la handen på magen och sa något, det var ganska lugnt innan jag somnade. Pappas pojke/flicka redan.
Kommentarer
Trackback